![[personal profile]](https://www.dreamwidth.org/img/silk/identity/user.png){kind=small}
gabbinessIkväll hade vi filmkväll på skolan för att två av killarna i min klass fyllde år och ville hitta på någonting. Det bjöds på tårta och chips! Mums!
Hur som helst hade vi massor av filmer att välja mellan, men i slutändan blev det först Tokyo Godfathers och The Thing.
Nu förstår jag varför alla snackar om Satoshi Kon (om jag kommer ihåg hans namn rätt). Det var en helt underbar film och jag ska verkligen se till att få tag på fler filmer/serier av honom.
Sen såg vi The Thing, vilket är typ en Thriller/skräck... vet inte riktigt. Men den var väl sådär. Fanns en hel del saker jag retade upp mig på, men den lyckades skrämma mig iaf.
De flesta satt och skrattade när utomjordingar visades på skärmen, och i vissa fall såg det ganska roligt ut. Men jag blev rädd >_<;;
Jag har en ganska konstig realtion till skräckfilmer. Jag tycker väldigt mycket om att titta på dem (så länge jag slipper göra det själv), men sen när filmen är över så slår det slint i min hjärna.
Jag börjar se saker som inte finns, höra ljud och sånt... Jag är säkert inte ensam om detta. Antar att det är förbannelsen för att man har bra fantasi...
Hade vi sett en väldigt bra och välgjord skräckfilm hade jag förmodligen tjatat att få sover över hos någon kompis. Vad tragisk man känner sig --_--;
Men jag kände iaf att jag behövde en sån här kväll med klassen. Har varit väldigt deppig både tidigare idag och igår och jag orkar inte prata om det. Jag försöker alltid vara en glad person för man mår oftast bättre av det, och även människorna i ens omgivning verkar bli på bättre humör. Men när mitt humör sjuker så gör det det ganska ordentligt.
Hur som helst blir man mycket gladare efter en sån här kväll! ^^ Hoppas vi gör om det någon gång snart.
När vi sjöng för födelsedagskillarna så insåg jag en sak... Jag har aldrig haft min klass att sjunga för mig när jag fyller år. Jag har aldrig fått vara den som sitter ner när alla andra står upp och sjunger... Jag är ett juli-barn och har fördelsedag då alla andra har sommarlov.
Jag är nog ganska avundsjuk på alla dem som har folk som sjunger för dem. Och NEJ föräldrar och syskon räknas inte...
Pratade för övrigt med min lillasyster idag och hon blev förvånad när jag berättade att vi inte hade hunnit få någon snö än. Jag nämnde även att jag inte vet om vi får någon snö här i Hofors. Då säger hon "Ingen snö!! Hur kan någon bo där överhuvudtaget?!". Håller med henne till viss del. Det är ganska skönt när det inte snöar så mycket, men samtigt saknar jag det väldigt mycket. Jag är trots allt uppfödd med massor med snö varje år.
Hemma i Piteå, Norrbotten har dom snöstorm. Lät inte alls nå kul, men min familj hade då inte fått strömavbrott som många andra fått.
Jo! Idag var alla studenterna på skolan på en föreläsning av Joakim Pirinen som bland annat gjort Socker Conny. Det var väldigt intressant att få lyssna på ett riktig serietecknare! ^_^
Nä nu måste jag sova... Ska upp tidigt och åka buss till Gävle imorgon.
//Gabbi
Hur som helst hade vi massor av filmer att välja mellan, men i slutändan blev det först Tokyo Godfathers och The Thing.
Nu förstår jag varför alla snackar om Satoshi Kon (om jag kommer ihåg hans namn rätt). Det var en helt underbar film och jag ska verkligen se till att få tag på fler filmer/serier av honom.
Sen såg vi The Thing, vilket är typ en Thriller/skräck... vet inte riktigt. Men den var väl sådär. Fanns en hel del saker jag retade upp mig på, men den lyckades skrämma mig iaf.
De flesta satt och skrattade när utomjordingar visades på skärmen, och i vissa fall såg det ganska roligt ut. Men jag blev rädd >_<;;
Jag har en ganska konstig realtion till skräckfilmer. Jag tycker väldigt mycket om att titta på dem (så länge jag slipper göra det själv), men sen när filmen är över så slår det slint i min hjärna.
Jag börjar se saker som inte finns, höra ljud och sånt... Jag är säkert inte ensam om detta. Antar att det är förbannelsen för att man har bra fantasi...
Hade vi sett en väldigt bra och välgjord skräckfilm hade jag förmodligen tjatat att få sover över hos någon kompis. Vad tragisk man känner sig --_--;
Men jag kände iaf att jag behövde en sån här kväll med klassen. Har varit väldigt deppig både tidigare idag och igår och jag orkar inte prata om det. Jag försöker alltid vara en glad person för man mår oftast bättre av det, och även människorna i ens omgivning verkar bli på bättre humör. Men när mitt humör sjuker så gör det det ganska ordentligt.
Hur som helst blir man mycket gladare efter en sån här kväll! ^^ Hoppas vi gör om det någon gång snart.
När vi sjöng för födelsedagskillarna så insåg jag en sak... Jag har aldrig haft min klass att sjunga för mig när jag fyller år. Jag har aldrig fått vara den som sitter ner när alla andra står upp och sjunger... Jag är ett juli-barn och har fördelsedag då alla andra har sommarlov.
Jag är nog ganska avundsjuk på alla dem som har folk som sjunger för dem. Och NEJ föräldrar och syskon räknas inte...
Pratade för övrigt med min lillasyster idag och hon blev förvånad när jag berättade att vi inte hade hunnit få någon snö än. Jag nämnde även att jag inte vet om vi får någon snö här i Hofors. Då säger hon "Ingen snö!! Hur kan någon bo där överhuvudtaget?!". Håller med henne till viss del. Det är ganska skönt när det inte snöar så mycket, men samtigt saknar jag det väldigt mycket. Jag är trots allt uppfödd med massor med snö varje år.
Hemma i Piteå, Norrbotten har dom snöstorm. Lät inte alls nå kul, men min familj hade då inte fått strömavbrott som många andra fått.
Jo! Idag var alla studenterna på skolan på en föreläsning av Joakim Pirinen som bland annat gjort Socker Conny. Det var väldigt intressant att få lyssna på ett riktig serietecknare! ^_^
Nä nu måste jag sova... Ska upp tidigt och åka buss till Gävle imorgon.
//Gabbi
