gabbiness

Idag fick jag och Shin besked från Tokyopop Tyskland angående vår "manga" Re-Godified, och det blev tyvärr ett nej. Men på sätt och vis hade jag räknat med det. XD
Shins skrivande är fantastiskt, men jag var rätt övertygad om att mitt tecknande inte skulle gå hem hos dem, för jag vet att dom söker saker som ser väldigt "manga" ut.

Tokyopop gillade tydligen uttrycket "less is more" (ja dom sa det XD), och att jag använder för mycket screentones i mina serier. Sen sa dom också att jag behövde jobba mer på anatomi och komposition, och det kan jag bara hålla med om XD haha!

Jag respekterar Tokyopop (och är glad) över att dom är ärliga! :D

Men samtidigt känner jag mig inte ledsen över det här... För 3 år sedan hade jag storgråtit och trott att det här var slutet på världen. Men det här tar jag som en klackspark och en möjlighet att göra någonting annat med serien.

Vänta... betyder det här att jag äntligen har börjat få någonting som kallas... självförtroende?!

Maybe you're reason why all the doors are closed
So you could open one that leads you to the perfect road.


Jag försöker inte efterlikna "manga". Jag känner mig inspirerad av asiatiska serier, men samtidigt känner jag hur jag rör mig längre och längre bort från det som brukar kallas för manga.
För att göra en bra Boys Love så är "less is more" det man borde gå efter, och att använda få raster, mer shojo-aktig panelkomposition och mer små detaljer.

...

Men vem säger det egentligen? Det finns redan så mycket sånt, och jag tycker det är tråkigt att följa en norm som säger att tex tjej-serier måste se ut på ett sätt, och pojkserier på ett annat. Och det här är någonting jag ofta märker av i manga-genren.

När vi ändå pratar manga och genres...
Min serie Frost tex. Jag vet inte om den (i manga ögon) klassas som en shojo eller shounen rent stilmässig, och jag vet sällan vad jag ska svara när folk frågar vilken genre serien är (fortfarande inom manga).
Det jag oftast brukar vilja säga är; Shounen Boys Love.
Då skulle folk se fundersamma ut och säga att det inte finns... vilket det kanske inte gör. Men det borde göra det!

Tänk er en riktigt cool shounen serie! Det finns många där ute, som har roliga karaktärer och en någorlunda invecklad historia, men huvudkaraktärerna skulle aldrig ha en romans med någon av samma kön. I bästa fall har någon konstig sidokaraktär det, men inte mer än så.

Sen tänk er en klassisk Boys Love... Mycket känslor, mycket romantik och alla är gay!

Tänk nu på en blandning!
En serie med handling och roliga karaktärer, men där det förekommer romantik mellan två människor av samma kön som är *le gasp!* huvudpersoner!?
(och nej, alla killar är inte gay heller)

Det är någonting sånt här som jag skulle vilja skapa med Frost.
OM jag lyckas är ju en annan femma, men det här är iaf det smått flumma målet, haha!
Att berätta en historia som har BL och GL innehåll utan att det tar över.
Och jag tänker göra den i min egen stil och sluta anpassa mig efter manga-världens smått tråkiga mall.

Jäklar vilken rant det här blev...
Så här känner jag mig just nu:

Det är sommar... jag har inget jobb så jag kan slappa hur mycket jag vill. Men ändå är jag stressad!! Jag förstår inte riktigt hur det går ihop! Eller det kanske jag gör... men... aja.
Jag blir stressad av att inte göra någonting på dagarna. Jag blir stressad av att inte träffa folk. Men samtidigt ger jag mig inte ut och söker efter ett socialt liv. Jag är en konstig typ...
Jag saknar skolan tror jag... Jag saknar nördandet och snacket med klasskompisarna. Jag saknar uppgifterna och jag tror nästan att jag till och med saknar lärarna. O_O Trodde aldrig jag skulle säga det...

---

Min externa hårddisk krashade igår och jag bröt ihop. Jag har mitt liv på min dator (ja, jag är nördig), och jag kände mig så tom efteråt.
Samtidigt blev jag förbannad på mig själv. Hur fan kunde jag bli så upprörd över en hårddisk?
Jag ska vara glad över att det inte hände nåt med mina vänner, familjen eller liknande.
Allt som fanns på hårddisken går ju att hitta igen. Iaf det mesta...
Många av mina egna bilder och foton hade jag bränt ut på en dvd-skiva inte så långt innan jag får hem. Så det mesta av det är kvar.
Men alla mina animemusikaler är borta... T____T
Det är så jävla svårt att få tag på dom!

---

Sen har jag börjat få kalla fötter angående det lilla projekt jag har dragit igång på Deviantart, Theme of the Week.
Jag tycker det är en rolig idé och faktiskt ganska användbar speciellt under sommaren då åtminstonne jag kan drabbas av inspirationsbrist.
Men jag vet inte hur många som faktiskt är intresserade...
Äh... ska gå och uppdatera med lite info nu så får vi se hur det går...

Igår var det klassfest igen, med superhjältetema den här gången. Det lät ju jättekul tyckte jag, och jag och tjejgänget hade värsta idéerna på vad vi skulle klä ut oss till! XD
Vi planerade att klä ut oss till Turtles eftersom vi var fyra stycken, och vi åkte till gävle för att handla lite tygbitar och dylikt. Men när vi väl var i gävle så bangade alla ut en efter en och ingen var så vidare sugen på att festa senare på kvällen över huvudtaget... 0__o;; Vi är helt hopplösa...

Det slutade med att vi inte köpte någonting alls och vi skulle inte gå på festen alls. Men när kvällen kom så gick vi iallafall. Trots att vi inte hade några kostymer.
Man kände sig rätt dum när folk frågade vad man skulle föreställa! XD Haha! Jag sa alltid att jag var civilklädd superhjälte... X_x;; Hur fult låter inte det? Aja, så var fallet iaf, och jag hade ganska trevligt ändå.
Det var många jätteroliga superhjältar, och det är så roligt att se alla vara så kreativa med sina kostymer ^^
En del människor fick nog i sig för mycket dricka ... 0_o;

När jag ändå talar sprit... Jag tackade nej till nattvarden i kyrkan idag ^^; haha
Kören sjöng i kyrkan idag, och det sista vi fick göra (om vi ville) var att ta nattvarden. En sån där äcklig brödbit och äckligt vin.
Har bara smakat det en gång och det smakade fruktansvärt. Brödet smakar ju bara papper... 0_o;
Så jag gick aldrig fram till prästen då man fick göra det.
Men det var inte smaken som var den avgörande faktorn... Det är att jag inte är troende.
Eftersom jag inte gått ut ur svenska kyrkan antar jag att jag fortfarande är kristen, men jag är inte troende i den kristna religionen.
Det känns lite som att jag lurar resten av körmedlemmarna (förutom klasskompisarna som vet om det). Dom tror förmodligen att jag är troende. Och säger jag i skolan att jag är med i kyrkokören så tror alla automatiskt att jag är troende XD Det är väl en fördom som finns antar jag.

Att gå och ta nattvarden utan att tro på religionen känns bara fel... Jag brukar inte hänga med de andra när vi säger trosbekännelse eller liknande heller. Det känns så respektlöst mot alla troende.
Att sjunga kristna sånger känns dock inte lika hemskt.
Det är lite synd att kyrkokören är det enda alternativ man har att välja mellan om man vill sjunga i Hofors... T__T
Troende är jag inte, men jag respekterar fortfarande dom som tror... Så enkelt är det.

Ikväll hade vi filmkväll på skolan för att två av killarna i min klass fyllde år och ville hitta på någonting. Det bjöds på tårta och chips! Mums!
Hur som helst hade vi massor av filmer att välja mellan, men i slutändan blev det först Tokyo Godfathers och The Thing.
Nu förstår jag varför alla snackar om Satoshi Kon (om jag kommer ihåg hans namn rätt). Det var en helt underbar film och jag ska verkligen se till att få tag på fler filmer/serier av honom.
Sen såg vi The Thing, vilket är typ en Thriller/skräck... vet inte riktigt. Men den var väl sådär. Fanns en hel del saker jag retade upp mig på, men den lyckades skrämma mig iaf.
De flesta satt och skrattade när utomjordingar visades på skärmen, och i vissa fall såg det ganska roligt ut. Men jag blev rädd >_<;;

Jag har en ganska konstig realtion till skräckfilmer. Jag tycker väldigt mycket om att titta på dem (så länge jag slipper göra det själv), men sen när filmen är över så slår det slint i min hjärna.
Jag börjar se saker som inte finns, höra ljud och sånt... Jag är säkert inte ensam om detta. Antar att det är förbannelsen för att man har bra fantasi...
Hade vi sett en väldigt bra och välgjord skräckfilm hade jag förmodligen tjatat att få sover över hos någon kompis. Vad tragisk man känner sig --_--;

Men jag kände iaf att jag behövde en sån här kväll med klassen. Har varit väldigt deppig både tidigare idag och igår och jag orkar inte prata om det. Jag försöker alltid vara en glad person för man mår oftast bättre av det, och även människorna i ens omgivning verkar bli på bättre humör. Men när mitt humör sjuker så gör det det ganska ordentligt.
Hur som helst blir man mycket gladare efter en sån här kväll! ^^ Hoppas vi gör om det någon gång snart.

När vi sjöng för födelsedagskillarna så insåg jag en sak... Jag har aldrig haft min klass att sjunga för mig när jag fyller år. Jag har aldrig fått vara den som sitter ner när alla andra står upp och sjunger... Jag är ett juli-barn och har fördelsedag då alla andra har sommarlov.
Jag är nog ganska avundsjuk på alla dem som har folk som sjunger för dem. Och NEJ föräldrar och syskon räknas inte...

Pratade för övrigt med min lillasyster idag och hon blev förvånad när jag berättade att vi inte hade hunnit få någon snö än. Jag nämnde även att jag inte vet om vi får någon snö här i Hofors. Då säger hon "Ingen snö!! Hur kan någon bo där överhuvudtaget?!". Håller med henne till viss del. Det är ganska skönt när det inte snöar så mycket, men samtigt saknar jag det väldigt mycket. Jag är trots allt uppfödd med massor med snö varje år.
Hemma i Piteå, Norrbotten har dom snöstorm. Lät inte alls nå kul, men min familj hade då inte fått strömavbrott som många andra fått.

Jo! Idag var alla studenterna på skolan på en föreläsning av Joakim Pirinen som bland annat gjort Socker Conny. Det var väldigt intressant att få lyssna på ett riktig serietecknare! ^_^

Nä nu måste jag sova... Ska upp tidigt och åka buss till Gävle imorgon.
//Gabbi