![[personal profile]](https://www.dreamwidth.org/img/silk/identity/user.png)
På bussen in till Gävle idag började jag på allvar tänka att jag förmodligen kommer att vara ensam för resten av mitt liv -_-; Jag har nog aldrig haft ett riktigt förhållande någonsin, bara en malmö-jävel som jag naivt litade på och som ljög mig rakt upp i ansiktet. Orkar inte prata om det, men det är nog det närmaste jag har haft ett förhållande någonsin.
Har tänkt på det ganska mycket under det senaste halvåret, och insett att jag är ganska tragisk när det kommer till kärlek i allmänhet. Är jag kär i någon så blir jag så fruktansvärt blyg att det inte är klokt och närmar mig aldrig personen i fråga. Oftast brukar mitt kärleksobjekt inte heller veta att jag finns... men ändå <_<;;
Och om en kille (mot all förmodan) skulle vara intresserad av mig (och visar det) så blir jag rädd och skapa avstånd... Varför är jag egentligen så? Vet inte ens vad jag är rädd för... jag bara blir det. Fy fan vad tragisk man är...
Jag kommer att dö som gammal tant med mina 5 katter och två undulater... kanske en hund om jag har tur.
Och nu närmar sig alla hjärtans dag (finns hjärtprylar överallt i gävle). Jag ska vara sjuk hemma och tycka synd om mig själv den dagen.
Vi har fått en ny uppgift att RandomJohan.
Först gjorde vi en jättemysko uppgift som han kallade "protokollet". Det gick ut på att man skulle kartlägga seriestilen hos alla i klassen. Alla tyckte att jag var:
Romantisk
Komisk
Lågmäld
Fantasy
Japansk stil
Just därför går den andra "riktiga" uppgiften av Johan ut på att man ska göra en serie i motsatt stil. Dvs, jag ska göra en serie som är:
Cynisk
Tragisk
Stora gester
Realistisk
EU & Amerikansk stil
Det kommer bli en rätt intressant uppgift och jag vet inte om det kommer gå så bra, men jag ska göra mitt bästa. Sen började jag undra hur det kommer sig att mina historier är så glada och lyckliga? Är det kanske för att jag vill döjda det faktum att mitt eget liv är en cynisk, realistisk och tragisk historia?
Man börjar ju undra...
Har tänkt på det ganska mycket under det senaste halvåret, och insett att jag är ganska tragisk när det kommer till kärlek i allmänhet. Är jag kär i någon så blir jag så fruktansvärt blyg att det inte är klokt och närmar mig aldrig personen i fråga. Oftast brukar mitt kärleksobjekt inte heller veta att jag finns... men ändå <_<;;
Och om en kille (mot all förmodan) skulle vara intresserad av mig (och visar det) så blir jag rädd och skapa avstånd... Varför är jag egentligen så? Vet inte ens vad jag är rädd för... jag bara blir det. Fy fan vad tragisk man är...
Jag kommer att dö som gammal tant med mina 5 katter och två undulater... kanske en hund om jag har tur.
Och nu närmar sig alla hjärtans dag (finns hjärtprylar överallt i gävle). Jag ska vara sjuk hemma och tycka synd om mig själv den dagen.
Vi har fått en ny uppgift att RandomJohan.
Först gjorde vi en jättemysko uppgift som han kallade "protokollet". Det gick ut på att man skulle kartlägga seriestilen hos alla i klassen. Alla tyckte att jag var:
Romantisk
Komisk
Lågmäld
Fantasy
Japansk stil
Just därför går den andra "riktiga" uppgiften av Johan ut på att man ska göra en serie i motsatt stil. Dvs, jag ska göra en serie som är:
Cynisk
Tragisk
Stora gester
Realistisk
EU & Amerikansk stil
Det kommer bli en rätt intressant uppgift och jag vet inte om det kommer gå så bra, men jag ska göra mitt bästa. Sen började jag undra hur det kommer sig att mina historier är så glada och lyckliga? Är det kanske för att jag vill döjda det faktum att mitt eget liv är en cynisk, realistisk och tragisk historia?
Man börjar ju undra...
no subject
Date: 2007-01-21 02:00 am (UTC)Man behöver inte ha en pojk/flickvän för att fira Alla Hjärtans Dag. Tyck inte synd om dig själv, hylla dig själv.
Jag tror inte att du skulle vara ensam i resten av ditt liv, för du är söt och du är så bra på att charma folk. Och jag är inte den enda som tycker det! ;)
Jag tror att den första regeln för att det ska bli lättare med kärlek är att inte känna pressen av det skulle bli ett förhållande. Tja visst kan förhållanden vara underbara. Men chilla, träffa killar för att ha kul, eller för att utnyttja dem sexuellt, skämt åsido: Jag vet att "kärlek kommer när du minst anar det" är en klyscha, men den stämmer så bra.
Haha, jag hatar när folk ska sätta in ens serier i fack, men det lär vara lärorikt, jag råkade vara sjuk dagen vi fick den där uppgiften, och fick aldrig göra den. Men det hade varit intressant.
Åh vad töntigt att EU & Amerikansk stil är en kategori, det låter som om de tycker att TinTin, Marvel, Ghost World och Gaston är samma sak. Men så tycker de väl också att Sailor Moon, Ghibli, Pet Shop of Horrors och Blade of the inmortal är samma sak med. :P
no subject
Date: 2007-01-22 09:39 pm (UTC)Fick aldrig någon, men å andra sidan skickade jag inte någon till någon annan heller.
Men jag litar ändå på att alla hjärtans dag kommer att bli en rolig dag. Det är ganska svårt att inte ha roligt på skolan ^__^
Charmig tror jag inte att jag är XP De flesta brukar bara säga att jag är irriterande och jobbig att vara med ^_^; haha
Ja! Kommer verkligen att ha jättesvårt att rita i Amerikansk & Europeisk stil... jag menar... finns det ens någon sin stil?
Hur jag än försöker kommer det nog att bli manga aktigt iaf ^_^;
Jag ser mest fram emot att se mangaserier av dom som vanligtvis inte brukar rita manga XD
no subject
Date: 2007-01-21 10:02 pm (UTC)no subject
Date: 2007-01-22 09:44 pm (UTC)Tja jag håller på att övervattna min kaktus Fuji så det där med "döda krukväxter" känns inte så långt borta o_O;
Nä men allvarligt talat... Alla hjärtans dag kommer att bli rolig. Ska dela den med mina underbara klasskamrater ^__^
Oh! Låter som en bra serieidé du har där! XD
Vet dock inte om Johan skulle gilla att jag driver med hans älskade Tintin 0_o;
Han kanske ger mig IG?!
Tack för uppmuntran! Känns mycket bättre nu ^^